Då var det tisdag och man sitter på jobbet.

Insåg idag att jag endast har fyra dagar kvar att arbeta, sen är det tillbaka till jobbet som gav mig huvudvärk och ångest.
Men vad ska man göra när det är så jävla svårt att få jobb i stan.
Inte för att jag har varit aktivt sökande efter jobb, kanske borde bli det?

Idag tänkte jag jobba lite övertid, sen är det hem, slänga på sig träningskläderna för att dra ut och promenera med fröken Eriksson.

Ska bli skönt, känner att jag behöver rensa mina tankar.

Hur kommer det sig att saker och ting kan vara så bra en dag och nästa dag vara helt fucked up?
Över ett natt så kan saker och ting förändra förhållanden till människor omkring.
Händelser och ord som kom från ingenstans förstör något som har funnits under en längre tid.
Ett ord, en sak, en händelse,ett val kan förstöra ett långt förhållanden mellan människor.
Det kan vara vänner, älskare och respektive.
Bara "sådär" så är det finito..

Vad det är gäller så gör det så förbannat ont när det sker.

Det värsta är att när någon har sårat en själv, och det är jag som måste ta det avgörande beslutet.
Det är jag som måste avgöra om jag kan förlåta eller ej.
Om jag förlåter, händer det igen? Kan jag lita på dig? Om jag inte bryr mig, blir det bättre så?

Förlåter jag inte kommer jag aldrig mer ha det som jag hade.
Jag kommer aldrig mer ha de stunder vi hade.
Jag väljer bort något som jag egentligen inte vill. Varför gör jag det?
För att jag måste..

Vissa människor bör man förlåta, vissa val människor gör måste man bara lära sig att svälja.
Men sen finns de några saker som bara inte går att förlåta.
Förlåter man så förlorar man sig själv.
Man förlorar sin värdighet, sina principer.
Man förlorar fäste från marken man står på.

Lär dig livets stora gåta, att älska, glömma och förlåta?